Jag ska vara ärlig. Jag tänker och insuper så mycket nya intryck på dagarna att hjärnan är helt slut när jag kommer hem. Jag har fullt upp att smälta det jag upplever på dagarna att jag inte riktigt finner varken inspiration eller lust att skriva. Så bloggen lär gå lite på tomgång framöver kan tänkas. Prio ligger på praktik, träning och de som ligger närmast hjärtat. Och så får det vara nu helt enkelt. Ni får stå ut med det.

Jag hade en helt underbar fredag. En ledigdag. Solen sken som bara den. Började dagen med sovmorgon och stack sedan vidare på trerätterslunch. Min lillebror är en soon-to-be-kock och skolan han går på serverar trerätters för 85kr. Riktigt fin mat dessutom. Brorsan var i serveringen för tillfället, så vi passade på att besöka honom då. Brorsan skötte sig exemplariskt och jag käkade smarrig kyckling till förrätt, rådjur till huvudrätt och varm chokladbakelse till efterrätt. Smakens! På bilderna är dock två förrätter.

Som om detta inte var nog toppade jag lunchen med en ansiktsbehandling. Ansiktsmassagen var så skönt att jag aldrig ville gå hem. Slutsats -man borde unna sig sådant oftare. Dock borde priset sänkas. Förslag på rot/rut-avdrag på massage/etc snarast?

På kvällen var vi bjudna till Kalle&Jennie för middag,drinkar och sällskapsspel. För mig är det där personligen receptet till en lyckad kväll. Kalle&Jennie är dessutom något utav drinkexperter. Så drinkarna är en klass för sig - hallon/kanel/mojito till fördrink, piggelindrink till efterrätt. Sedan lite "när dådå" och "mästarnas mästare" på det. Bör dock tillägga att vi inte blev några mästare. Tvärtom. Det spelet bör spelas på tider då det är alkoholförbud. Då samtliga deltagare sög. En gren var att jag&Kalle skulle blunda o räkna till 27 sekunder. Den som är närmast vinner poäng. Kalle räckte upp handen redan efter 12 sekunder och när klockan ringde var jag bara på 13 sekunder. Med andra ord. Vi sög! Men det gjorde dock inte kvällen. Tack för en underbar kväll sötnosar!

Det var min fredag då. Iphonen dödade bilderna. Men bättre än inget kanske. Puss hej

Jag har fullständigt fått dille på soppa. Från att ha varit en sopphatare med kommentarer som "soppa är inte mat", så har det bara vänt över en natt. Nu vill jag äta soppa varje dag. Jämt! I veckan har vi klämt broccolisoppa och kyckling-currysoppa. Och nästa soppa ut är sötpotatis&apelsin. Den känns sin en riktigt chansning. Antingen en riktig hiss eller diss. Så nu är jag lite nyfiken på er. Har ni några smarriga sopptips som ni vill dela med er utav?

På bilden ser ni dessutom premiärkoket i Jockes julklappskastrull. Fint ska det tydligen vara. Le Creuset. Mig säger det inte mycket. Gröngöling i köket som jag är. Jag föll för den röda färgen dock. Kul med lite färg i köket må jag säga. Kram

Första dagen på praktiken på ungdomsmottagningen är avklarad. Jag kom igår hem med sprängande huvudvärk efter vad som kändes som en miljard nya intryck. Jag slängdes direkt in i, en för mig ny, och riktigt spännande värld. En värld jag kan och förhoppningsvis kommer att trivas i. Jag är helt 100% säker på att det här kommer bli en riktigt grym praktikplats. Den är dock inte alls som jag tänkt mig hittills. Jag tror att jag kommer vara en förändrad Carro när jag efter dessa 20 veckors praktik kliver ur prakikbubblan. Detta kan förresten vara bland det sista jag skriver om prakiken. Jag vill skilja på professionella Caroline och den andra Carro. Jag tycker inte Carro, som jobbar med andra människor har här på bloggen att göra. Så alla tankar kring praktiken för jag i en egen separat dagbok. En riktigt dagbok i pappersform. Den var jag och Frida på stan o handlade häromdagen. Vi gick bananas bland alla färger och former att välja på. Jag valde mellan ett drömalternativ och ett budgetalternativ. Plånboken vann och istället pimpade jag dagboken med min nya dymo (som Jocke kom hem med igår!). Jag & Frida kände oss som förstaklassare som skulle börja skolan när vi hej vilt botaniserade oss bland alternativen. Haha. Rosa vann inte helt oväntat den fajten. Aja, så nu vet ni det. Frågor på det?

Man ska ALLTID lyssna på sin magkänsla. När jag pluggade till socionom på Högskolan i Jönköping hade vi en lärare som gav en den där obehagskänslan i magen. Han var en sådan lärare som alltid sa saker för att provocera. Förespråkade lärandekaos. Och som dessutom var lite väl närgången och för privat. Han la till vissa utav oss elever på facebook och facebookchattade. Igår dömdes denne man, samma man som lärt oss bl annat socialrätt, för försök till köp av prostituerad. Denne man, som är socionom (och dessutom politiker) ska stötta de svaga och utsatta i samhället, denne man köper sex av en stackars prostituerad kvinna i Rosenlund här i Göteborg. Fy fan. Jag är äcklad. Mina forna klasskamrater fly förbannade och inte direkt överraskade. Han är dock fortfarande lärare på soconomprogrammet... Tur jag bytte skola till Göteborgs Universitet!

Läs själva här, här eller här.

Efter resan till Norrland och efter en tenta som fullkomligt sög musten ur mig, har jag äntligen fått upp min älskade Sennerholt tavla på väggen. En tavla kan knappast bli mer jag och det känns som om hela auran i rummet förändrades när tavlan fick sin plats. Jippie yey. Självklart blir man dock aldrig nöjd. Så jag kan ju vara lite smått bitter över att tavlan hade passat betydligt bättre i den där drömbostaden jag har en bild av i huvudet. Vita trägolv...åhhh. Men var sak ha sin tid. Efter USA-trippen kanske det blir min tur att leta drömbostad kanske. I alla fall om jag lyckas bearbeta Jocke tillräckligt bra. Tips på hur man får sambon att falla för trycket? Manipulativa knep? Besitter ni några sådana? Jag börjar dock tvivla på att det finns något boende i Gbg som faktiskt uppfyller alla mina drömmar och kriterier. Så antingen får jag bli bättre på att leva i nuet, eller så får jag helt enkelt rymma ännu längre in i min fantasivärld...

Nu ska jag rusa på indoor walking. Ha en bra lillelördagkväll! Kram

Vårsäsongen kommer tidigt i år. Eftersom Göteborg fortfarande inte har fått smaka på snön riktigt och eftersom snödropparna på sina håll redan börjat blomma enligt facebookrykten. Så finns det inga bortförklaringar till att inte kicka igång årets joggingsäsong. Så häromdagen spikades det att mamsen ska komma hit på en joggingtur på torsdag. Hon taggar till en halvmara i Budapest, jag till Vårruset. Jag antar att kontraster är härligt. Jag insåg dock att springa med mamsen inte var det bästa att göra under årets första andfådda runda. Så idag har jag tvingat Jocke till att ta en runda med mig sen. Nu när jag ligger här i soffan under en skön filt och väntar på att han ska komma hem, så muttrar jag över mitt påhittade dårskap som jag svamlade ihop i morse. Men jag antar att det känns lättare på torsdag då.

I övrigt är det extremt mycket träningspepp överallt just nu. Startsidan är nerbombad av träningstips, gymmen är smockade och varenda tidning skriver om kost och motion. Det är svårt att inte tänka på träning, träning & träning då. Själv har jag inte gett något nyårslöfte kring träning i år. Kändes onödigt att göra nå kul till ett måste.  Det behövs dessutom inte heller. Träning är ju faktiskt något som jag oftast klottrar ner i min kalender ändå. Det där med godis dock... det är svårare. Äh. Jag vet inte alls va jag svamlar om nu...Lika bra att avsluta. Herrå

Så har praktikterminen kickat igång. I tre dagar är jag på utbildning för ett projekt som heter unga möter unga. Vi är några socionomstundenter som ska ut i gymnasieskolorna här i Göteborg och snacka sex, kärlek och relationer. Så efter en klockren och rolig heldag med snack som stundtals var utanför min nuvarande trygghetszoon och sedan ett MRL-pass, är jag helt slut. Bedtime och nya tag imorgon! Bjuder på en bild på mina vackra vita tulpaner som förgyller här hemma. Det är årets första bunt tulpaner och definitivt inte den sista. När resten av världen fortfarande är grå och dyster, är det härligt att piffa till hemmet lite. Godnattkram

Häromdagen när jag promenerade till bussen efter träningen passerade jag ett skyltfönster som fick mig att tvärnita. Jag har länge varit på jakt efter trälådor som jag ska kunna förvandla. Måla vita och sätta hjul på. Där i skyltfönstret stod en ensam krake till försäljning. Svettigt och allmänt äcklig dundrade jag in i affären och klev sedan en stund senare ut med trälådan i famnen. Färdigmålad dessutom. Najs. Nu ska jag bara på hjuljakt. Efter lite pyssel är jag sedan i hamn. Har dock inte bestämt om jag ska ha en stående eller liggande. Vad tycker ni? Äh. Ni får se hur det blir sen. Men lycklig, det är jag redan!

Den här helgen har gått ofattbart fort. På fredagen var jag på after work med klassen. Vi startade på någon kvarterskrog redan vid tre (allt annat var stängt vid den tiden), för att sedan mellanlanda på Notting Hill för riktigt smarriga burgare och sedan fortsätta på andra lång och biljardpalatset. För min del blev det dock en kort kväll eftersom jag skulle upp och jobba klockan fem dagen efter. Men det var supertrevligt och det känns lite konstigt när man tänker på att man inte kommer träffa vissa utav dem på ett halvår nu.

Lördagen var det som sagt jobb. Sedan en jäkla massa skojigheter att välja mellan. Jag var dock mer död än levande och styrde istället upp en dejt med soffan. Som plåster på såren hade jag o jocke egen fest. Vi gjorde  caipirinha (wikis stavning) och käkade glass ur en sådan där halva. Den där halvan som var och varannan verkar ha fått när dom var små. Som alla minns och skiner upp som en sol när de pratar om. Jag minns inte alls detta. Antar att jag kanske är ett utav undantagen som inte haft detta som en del av barndomen. Men så är jag inte något glassfreak heller. Aja. Detta var verkligen ett sidospår. Nu ska jag sätta fart. Slå in mammas paket och sedan gå på kalas. Hörs sen!

Idag klockan 12.00 släpps biljetterna till Göteborgs filmfestival och jag har lite smått kaos i kolan kring vilka filmer jag vill se. En del sevärdheter filtrerades bort automatisk, då jag är bortrest den första festivalhelgen. Men annars fanns det rätt mycket filmer som kändes intressanta. Typ denna, denna och denna. Men även denna och denna och många fler. Dessvärre hamnar jag inom genrerna kärlek och socionomämnen typ familjemisär, sjukdomar och dödsfall. Så vi får väl se hur jag o jocke kommer överrens om filmval. Jag överlåter i alla fall bokandet till honom. Jag är nämligen fast på jobbet mellan 6-18 idag.

Nu ger jag tentan det där långa mittenfingret och skriker tjoohoo. Freedom. I alla fall för denna gång. Jag lämnar in tentan och så får det bära eller brista. Och hoppas läraren bestämmer sig för att läsa hemtentor när hon är på sitt bästa humör. Så idag vankas ledighet. Näe, knappast. Skola mellan 10-15. Sen blir det tentaöl delux med klasskompisarna. Nu kommer vi ju inte ses under nästa termin knappt eftersom det är praktiktajm. Nog för mig. Dags att rusa. Kram

Skam den som ger sig. En sådan här guldring till håret har stått överst på inköpslistan länge. Men dom har varit svåra som satan att få tag i. Men häromdagen sa jag check och bockade gladerligen av den på inköpslistan. Älskar sådana småsaker som kan få en trist hästsvans att se lite roligare ut. Den kommer dock inte helt till sin rätt på bilden ovan. Ni kan se en annan donna bära en här också. En tråkig upptäckt när jag såg denna bild var dock vilken dassig nyans på håret jag fått. Vad hände med mitt solblekta hårsvall?! Kanske är det dags att unna sig den där uppljusningen av håret som jag så försöker undvika. Nöden har ingen lag tillslut.

Må hända att detta blev världens tråkigaste inlägg, men jag kan inte bättre än såhär när hjärnan blöder och det rinner hjärnsubstans ur öronen pga överansträngning av tentan. Idag är sista dagen i fångenskap. Ge mig kraft att ro i mål. Kram

Jag saknar att sitta där och titta på när Jocke lär sin brorsdotter massa trolleriknep. Jag saknar pizzainfernot när 6 vuxna människor skulle välja pålägg på pizzorna och det slutade i nån kaosartad kombination av "gammal fisk", rutten grön ost, salami, konstiga grönsaker och så självklart min hederliga tomat/ost/skinka/banan-pizza. Jag saknar att sitta där och titta på när Jocke i sitt morgonruffsiga hår plockar fram sin ångmaskin och visar Julia den med stolthet. Jag saknar lugnet och harmonin. Jag saknar alla de där kopparna te som man hinkar i sig. Jag saknar alla snöiga promenader som gör att man kommer in alldeles rosig om kinderna och med isfnas i håret. Men mest av allt saknar jag att vara ledig. FAN VA JAG HATAR ATT HA TENTA!

Om man ser dåligt så är glasögon ett jääääättebra hjälpmedel, så länge det inte regnar, snöar eller immar. Med tanke på att det där hemska förstnämnda ordet är mer regel än undantag här i Göteborg, så kan jag inte annat säga än att glasögon känns aningen opraktisk och nästan lite omodernt. Hur gör alla ni andra glasögonbärare där ute? Har ni skaffat vindrutetorkare till brillorna eller låtsats ni som ingenting när ni ser ut som knäppgökar med alla vattendroppar på glaset som gör att ni inte ser ett jota? Jag är uppriktigt förvånad över hur ofunktionellt glasögon faktiskt är. Jag är även förvånad över att jag inte noterat detta tokiga problem på andra medmänniskor.

Idag får jag nog faktiskt lägga tentan åt sidan och försöka klura ut ett sätt att göra världen lite mer glasögonvänlig. Nobelpriset nästa! Eller förresten, det får nog vänta till efter tentadeadlinen på fredag. Tidspressen börjar bli ganska så rejäl. Dags att sätta fart. Herrå!